JOSEFIN

Jag tittade lite på gamla bilder på Alina nyss och jag blir så känslig. Jag älskar hon så mycket att det gör ont! 

Jag minns känslan jag kände då. Lyckoruset. Jag svävade på rosa moln. Hon var och är så fin, trots blodig och svullen. Som mamma kan jag inte göra annat än att bli känslig men självklart också glad då jag tittar på mitt lilla hjärta när hon var mindre. Tanken att det kapitlet är slut gör mig ledsen men samtidigt glad att få följa hennes utveckling och göra denna lillmänniska till en snäll, klok, stark, godhjärtad, självsäker och positiv individ.

 

Hon har gått från att ligga helt still med ihop knutna nävar och endast kunna skrika till att röra sig jätte mycket med mer mjuka rörelser, ser bättre, hör bättre, kan lyssna till skallror, kan lyfta huvudet i ca 3 min utan att slappna av på magen, kan stå en liten kort stund med utsträckta ben med hjälp, ler mycket, skrattat två gånger, gråta riktiga tårar, sover dock sämre, fått mjukare hud, härmar och leker mycket med sin tunga, fått längre ögonfransar och mer hår på huvudet, spretar ofta ut sina fingrar, kan suga på sina fingrar och vrida på sitt huvud, hon tar tissen mycket bättre och suger mycket hårdare, har vänt på sig från mage till rygg fyra ggr och hon har växt väldigt mycket kroppsligt. Främst på längden. Hon har utvecklats enormt mycket och vi ser framemot att få vara med och se hon utvecklas mer.

 

 

Efter det så åt vi fikat som dom serverade. Sen tog jonathan Alina och satte på hon en blöja på ett skötbord med värmelampor. Efter barnmorskan kollat vikt och längd gick vi till vårat rum. Där gav hon mig stora bindor och smärtstillande. Hon lämnade oss sedan. Jonathan och mamma turades om att hålla Alina. Jag däremot sprang på toa lite si och sådär, tömde blåsan och bytt binda. När klockan slagit morgon lämnade mamma oss för att ta bussen hem och sova. Barnmorskan kom in någon gång tidigt på morgonen och visade/hjälpte mig med amningen. Alina hade ett sugbehov men lyckades inte få grepp på tissen så barnmorsksn kom in med ett amningsskydd som idag är min bästa vän. Den ger ett bättre grepp och samtidigt skyddar mot sår och smärta vid amning. Efter ett tag fick hon grepp och sög men ingen råmjölk kom. 

Jag handpumpa och kämpade i flera timmar. Min barnmorska hade gått hem för natten så massa andra barnmorskor kom in och kollade hur det gick. Dom försökte till och med själva att trycka ut genom att hårt handpumpa mina bröst. Jag var så trött eftersom att jag inte sovit på ett dygn och kände mig misslyckad som inte kunde amma Alina. 

Älskling slutade då jag var klar så han hämtade upp oss på bvc och vi åkte hem och han lagade en god kycklinggryta med ris till. Lillhjärtat tränade på att vända och hon har lyckats vända tre gånger till och alla tre finns på film :D. Nu går det undan! 

Alina sov som en stock under hela vistelsen men med tanken på att hon var vaken från 12 till 18 så kan jag förstå det. Man märker verkligen att hon är inne i en tillväxtperiod för hon är antingen vaken jätte länge eller sover hon som en stock länge. Igår sov hon så djupt att hon knappt åt nått. Väldigt lite alltså. Kändes inte alls bra men detta är vanligt i perioden. 

Hon ser även människor på ca 2 meters håll, följer blicken mer och suger mycket hårdare. 

Ca 5~10 min efter att vi kom till förlossningsrummet kände jag hur det började komma krystvärkar. Automatiskt släppte jag lustgasen och bara följde vad kroppen signalerade mig. Jag blundade och låg helt stilla. Fokuserade på målet och gick helt in i mig själv. Jag stängde ute hela världen. Det ända jag kunde höra vad hur duktig jag var som lyssnade på min kropp och gjorde vad den ville. Krystvärkarna var hanterbara och väldigt kraftiga men jag var så borta att jag tyckte att det var skönt på något sätt. Känslan att något ville/skulle ut som jag kunde styra. Krystvärkarna fick mig att automtiskt att låta konstigt. Man kunde inte styra det. Jag tycker faktiskt att krystvärkarna var en häftig känsla tills huvudet skulle ut. Det brändes på ganska rejält men det gick så fort att det gick stå ut med det. 

 

Från att vi kom in till förlossningen till att hon var ute tog det sammanlagt 3h och ungefär 40min. Från att ha krystat till att hon var ute tog det ynka 15 minuter. Såhär i efterhand skulle jag lätt kunna göra om det och det sa jag direkt till alla i rummet efter att jag förlost Alina. Det var det häftigaste jag varit med om helt ärligt. Riktig magisk känsla att ha förlöst en bäbis.

 

Barnmorskan min hette Erika och hon var den absoluta bästa barnmorskan för mig. Jordnära, positiv, ödmjuk och duktig på sin sak. Hon lät mig vara och kom ibland och hyllade och motiverade mig. Efter Alina var ute så hyllade hon mig flera gånger för att ha gjort ett bra jobb, att jag födde som en omföderska och att jag fick hennes jobb att vara lätt.

 

Min mamma och Jonathan var med under förlossningen som stöd. Jonathan stod bara tyst bredvid mig fast än vi övat och pratat mycket om hur han skulle hjälpa mig på bästa sätt. Jag tror bubbis var lite nervös och visste inte riktigt vad han skulle göra. Han såg väl också att jag hanterade det bäst själv eftersom att jag var så tyst under hela förlossningen. 

Mamma filmade från att jag börja krysta till en stund efter att Alina kommit ut. Riktigt mäktigt att se det från den vinkeln. Hur Alina trycktes ut ur mig...

 

Jag födde i ställningen "doggy style" för det kändes som att jag bäst kunde hantera krystvärkar så. Jag är så glad att graviditeten är över, att jag överlevde förlossningen och att jag äntligen har min Alina ute hos mig nu. Hon är världens bästa flicka och mitt hjärta har hon nu tagit över. Mammas finaste Alina, så perfekt liten tjej.

 

13 Augusti 05:30 Började värkarna komma

07.00 Gick slemproppen

09.30 Kom det mer av slemproppen plus blod

13-14.00 kunde jag äntligen sova 

15.00 Tid hos barnmorskan. Efter all rutin kontroll frågade jag om hon kunde kolla om jag var mogen och öppen eftersom jag upplevt värkar.

 

Det kom in en ny barnmorska som kunde kolla och hon upptäckte att livmodertappen var väldigt mjuk, barnet låg långt nere och hon kunde känna att jag var öppen 5 cm. Jag blev flyttad till ett annat rum där en ny barnmorska skulle mäta värkarna och känna igen. I 20 min låg jag helt still och det hann komma 4 värkar. Hon kände sen och sa att jag är öppen 3 cm men den går att utvidga till 5 cm. Jag var då i latensfasen. Vi fick välja mellan att stanna kvar eller bli hemskickade. Vi valde att fara hem så jag kunde få ladda om med sömn och med massa kolhydrater. 

 

16.50 Var vi hemma igen och då gick jag på toa och upptäckte att det runnit blod men sista barnmorskan sa att det kunde hända eftersom att hon varit där inne och känt.

Jag la mig sen i sängen för att vila men kunde inte somna för att det gjorde för ont. Älskling masserade mig nere på ryggen vid varje värk.

22:40 snärtar det till i en värk och det börjar komma vatten. Jag ställer mig upp och ser att det hann komma lite i sängen och sedan lite mer på golvet. Tar en handduk och går snabbt till toan. Handduken vart även lite blöt sen tömde jag urinblåsan så märkte inte om jag läckte nå mer. Ringde in till förlossningen för att meddela och hon sa att jag skulle observera om det kommer mer vatten. Inget mer vatten kom men värkarna blev kraftigare så ringde in igen och sa att jag nu kommer in.

24:10 kom vi till förlossningen. Vi blev skickade till samma rum som tidigare där våran barnmorska mätte bäbisens hjärtljud och mina värkar sen mätte hon även hur öppen jag var och denna gång var det öppet 5cm så vi fick ett rum inne på förlossningsavdelningen. Fick en spruta morfin i rumpan för att kunna sova lite. Den hjälpte inte så mycket utan gjorde mig mest yr. Bytte om till sjukhuskläder men Jag hade så ont att jag kastade av mig kläderna igen och ställde mig direkt i duschen. Den hjälpte så otroligt mycket. Ryggsmärtan gjorde så fruktansvärt ont! Helt ärligt var denna process/fas den värsta på hela förlossningen. 

 

Nu skulle jag öppna mig mer. Jag kunde inte gå från duschen för då gjorde det för ont så jag satt i duschen i ungefär 1h sen tvinga jag mig själv till att avsluta för att försöka sova lite och jag var även rädd för att ta slut på varmvattnet hehe. Det gick iaf verkligen inte sova. Nu var smärtan mycket högre så jag gick direkt tillbaka till toan igen och duscha i yttligare 1h. I slutet så hjälpte inte duschen längre för nu var smärtnivån ohanterbar så jag avsluta och ringde på larmet för att be om epidral. Jag såg ingen annan utväg. Smärtan fick mig att känna dödslängtan. Jag satt mig på sängen medan jag väntade på att någon skulle komma in och inte långt efter fick smärtan mig att spy. Jag som har så svårt att spy så då kan man förstå att smärtan var obehaglig och väldigt smärtsam. När väl barnmorskan kom sa hon att hon först ville kolla hur öppen jag var så vi gick till förlossningsrummet och hon mätte. Vi båda blev förvånade för nu var jag plötsligt öppen 9cm och hon hylla mig för att jag skött mig så bra utan smärtstillande tills nu. Om jag inte ringt in hade jag nog fött i duschen hihi, tur att det inte blev så dramatiskt.

 

I samband med att hon upptäckte hur öppen jag var så började hon med att säga att. "Tyvärr kan vi inte ge dig epidral för det är försent...du ska snart börja krysta". Jag kände en stor lättnad och var så otroligt glad och motiverad. Kände ingen rädsla. 

Hon började göra iordning för att jag snart skulle få börja krysta. Jag fick nu lustgas som jag tog i varje värk. Andningen fick jag in så bra mellan värkarna. Det hjälpte att andas djupt och vara avslappnad för att kunna hantera värkarna. Lustgasen hjälpte iaf faktiskt riktigt bra och jag kunde nu lätt tackla värkarna som kom innan krystvärkarna.

 

När dom mätte lillhjärtats hjärtrytm

 

Jag var verkligen inte pigg då älskling kom hem. Jag lagade mat sen sov vi alla från kl 17~19:00. Så ungefär 4h sömn idag. Tanken är att jag ska vända tillbaka dygnet nu ikväll nu när hon sover på natten så med lite sömn kommer jag nog somma kl 23:00 hoppas jag. 

Bubben har inte sovit nått på hela dagen..Men nu ligger han bredvid mig och sover djupt. 

Hoppas Alina sover bättre inatt så även jag får sova. Jag går och bara längtar tills hon sover hela nätterna och vi kan göra en rutin för henne. 

Jag vet att jag inte varit så aktiv i mitt uppdaterande men det har varit väldigt mycket kring Alina. På senaste tiden har hon haft velat vara vaken mycket på nätterna så det har blivit att jag varit tvungen att sova på dagen. Hon är helt knäckt på morgongen, dagen och kvällen för att sedan vara klarvaken på natten.. Så mitt liv har inte varit så mer intressant än så. Dagarna har bestått av amning, äta, sova, busa, mysa och repeat. Mitt ena bröst är mycket större än den andra för att hon får bättre sugteknik på den så nu försöker jag amma så mycket som möjligt på den lite mindre bröstet. Jag har nu kört på att hon får sova själv då hon sover och direkt hon vaknar så får hon närhet. Det kanske hjälper henne bättre att komma till ro själv i sin säng. Det har faktiskt gått oväntat bra. Får bara lite dåligt samvete att hon ligger själv. Hon kanske tror att ingen vill vara med hon. Hon får alltid somna i famnen och efter en stund då hon sover djupt så lägger jag ifrån mig henne, så hon kanske inte förstår att hon ligger själv ens. Hennes utveckling går så fort. Det senaste som hon brukar göra är att blåsa ut luft ur munnen med stängd mun så läpparna dallrar. Det är så himla gulligt då hon gör så för då kommer det ett svagt brummande läte. ♥

Förra helgen så bjöd vi över lite vänner hem till oss. Pappa Jonathan fick unna sig "några" öl och jag fick ha Alinas gudmor här på besök. Innan alla kom så var Maja(Jonathans kusin) och Natalie(Alinas faster) en sväng förbi och mös med Alina. Det blev en jätte trevlig helg med andra ord. 

 

Idag var jag och Alina på bvc möte. Det gick bra. Hon hade gått upp till 4470 gram. Oherre. Min tjockis ♥. 56 cm lång och en huvudkrets på 37cm. Hon väger nu som jag typ gjorde då jag föddes. Jag var en stor bäbis. Stackars mamma. Jag kan bara tänka mig hur ont det skulle göra om jag skulle trycka ut Alina nu..så här tung och stor bäbis!

Men det är inte så konstigt att jag vägde så mycket med tanken på vad min mamma tryckte då hon var gravid. Kebab var en favorit. Det är inte heller så konstigt att jag nu älskar kebab eftersom att det var det jag fick smaska mest på inne i mammas mage hihi. 

 

 

Det känns lite sorligt att det går så fort. Om en vecka är hon 2 månader! Man undrar liksom vart tiden tagit vägen. Även fast man njuter allt vad man kan så känns det som att man inte gjort det tillräckligt. Man får nog aldrig nog. Men det är nog mest tanken som gör det så sorligt. Att man aldrig mer kommer få se Alina nyfödd igen. När hon var en pytteliten bäbis. Mammas fina hjärta! Kärleken för dig blir bara starkare för varje dag. Det går inte beskriva. Jag älskar hon så mycket att det gör ont i mitt hjärta.