JOSEFIN

Ca 5~10 min efter att vi kom till förlossningsrummet kände jag hur det började komma krystvärkar. Automatiskt släppte jag lustgasen och bara följde vad kroppen signalerade mig. Jag blundade och låg helt stilla. Fokuserade på målet och gick helt in i mig själv. Jag stängde ute hela världen. Det ända jag kunde höra vad hur duktig jag var som lyssnade på min kropp och gjorde vad den ville. Krystvärkarna var hanterbara och väldigt kraftiga men jag var så borta att jag tyckte att det var skönt på något sätt. Känslan att något ville/skulle ut som jag kunde styra. Krystvärkarna fick mig att automtiskt att låta konstigt. Man kunde inte styra det. Jag tycker faktiskt att krystvärkarna var en häftig känsla tills huvudet skulle ut. Det brändes på ganska rejält men det gick så fort att det gick stå ut med det. 

 

Från att vi kom in till förlossningen till att hon var ute tog det sammanlagt 3h och ungefär 40min. Från att ha krystat till att hon var ute tog det ynka 15 minuter. Såhär i efterhand skulle jag lätt kunna göra om det och det sa jag direkt till alla i rummet efter att jag förlost Alina. Det var det häftigaste jag varit med om helt ärligt. Riktig magisk känsla att ha förlöst en bäbis.

 

Barnmorskan min hette Erika och hon var den absoluta bästa barnmorskan för mig. Jordnära, positiv, ödmjuk och duktig på sin sak. Hon lät mig vara och kom ibland och hyllade och motiverade mig. Efter Alina var ute så hyllade hon mig flera gånger för att ha gjort ett bra jobb, att jag födde som en omföderska och att jag fick hennes jobb att vara lätt.

 

Min mamma och Jonathan var med under förlossningen som stöd. Jonathan stod bara tyst bredvid mig fast än vi övat och pratat mycket om hur han skulle hjälpa mig på bästa sätt. Jag tror bubbis var lite nervös och visste inte riktigt vad han skulle göra. Han såg väl också att jag hanterade det bäst själv eftersom att jag var så tyst under hela förlossningen. 

Mamma filmade från att jag börja krysta till en stund efter att Alina kommit ut. Riktigt mäktigt att se det från den vinkeln. Hur Alina trycktes ut ur mig...

 

Jag födde i ställningen "doggy style" för det kändes som att jag bäst kunde hantera krystvärkar så. Jag är så glad att graviditeten är över, att jag överlevde förlossningen och att jag äntligen har min Alina ute hos mig nu. Hon är världens bästa flicka och mitt hjärta har hon nu tagit över. Mammas finaste Alina, så perfekt liten tjej.