♥

Den här veckan har faktiskt varit jätte bra. Jag har mått så himla bra. Tror inte att jag mått illa en enda gång faktiskt och mitt humör har varit på topp. Det ända negativa med den här veckan är att jag är förstoppad och att jag ständigt är kissnödig men annars har det var den bästa veckan sen jag blev gravid, mest pga att jag kände bäbisen för första gången.

Hela morgonen idag så kunde jag känna bäbisen sprattla omkring därinne, även med handen gick det känna lite smått men den här gången kände jag det mer som bubblande. Igår däremot var det ganska tyst, två gånger kände jag men som var väldigt otydliga så är osäker på om det verkligen var det.

Det var så mysigt imorse. Är så glad att jag äntligen kan känna livstecken från vår lilla bäbis. Mammaoron min är inte rolig. Jag är så rädd om mina kära att jag tror att jag kommer bli en ganska orolig mamma. Men får nog jobba på den biten. Att släppa lite på linan. Som barn ramlar man, blir förkyld och testar gränserna för att sedan lära sig av dom.

 

Jag låg ner i sängen, höll vänsterhand på magen och kunde nästan konstant känna bebban busa runt i 15 minuter. Känslan är obeskrivlig. Ska berätta till älskling när han kommer han, nu kanske även han kan känna det. 

 

 

Idag tror jag att jag kände bäbisens första rörelse! Hela tre gånger. Första gången satt jag i klassrummet helt stilla och kände två små dunkningar(som att någon knacka) på insidan av magen längst ner i magen, jag reagerade på det men tänkte inte mer på det. Andra gången så börja jag tänka efter vad det kunde vara och då börja jag tänka att inget organ förutom livmodern ligger så långt ner i magen och då insåg jag att det måste varit bäbisrörelser. Tredje gången så var jag säker för då tänkte jag på det mer och kände inte alls igen det som någon tarmrörelse eller hunger. Jag berätta till bäbisens pappa Jonathan och min mamma om vad jag känt och sen googla jag och utifrån vad jag kände så hade folk upplevt detsamma och sa att det var så man kände bäbisens första rörelser, sen ska det tydligen bli mer och mer tydligt! Åh jag längtar! Det var så underbart ♥. Nu vill jag bara känna meeeer! Önskar att även jonathan kunde få uppleva det, men det kommer om nån vecka. Kommer aldrig glömma denna dag 17 februari. Undra vad bebban gjorde, kanske en kullerbytta...ååh pluppen! ♥

 

 

Anledningen till min frånvaro här på bloggen beror på att våran data skärm dog förra veckan så ända nätverket är genom mobilen och det är så jobbigt men idag fick det blev det ändå. Ni har säkert missat att jag nu är i v.17(16+4). Och det är endast 10 dagar kvar till Ultraljud. Jag är lite orolig för jag känner inte att livmodern växer och då kommer hjärn spökerna och tilltalar mig att nått är fel. Dock vet jag att livmodern växer olika från vecka till vecka eller månad till månad, det är olika från person till person men när man är van att känna värken ibland så känns det bara fel men jag ska försöka att inte tänka dåliga tankar. Mamma oron börjar redan nu! Min älskade lilla bäbis. Jag försöker känna efter och lära känna min kropp om jag kan känna bäbisen sparka men än så länge utan resultat. En person berättade att man ibland kan ta fel på tarmrörelse och barnet som sparkar så det har säkert visat sig men jag som trott att tarmen eller hungern talat. Jag ska be älskling lyssna på magen i kväll, om han hör nått fladdrande. Känns roligt att veckorna går så fort nu. Snart i v18 och då är det bara två veckor kvar till halva graviditeten gått :-)

 

"Känner mig mycket piggare på dagarna men lägger mig ändå tidigt. Livmodern växer sällan och illamåendet är så gott som borta. Kan komma om jag ätit för mycket eller är hungrig. Brösten ömma lite. Snorig näsa hela tiden och har blött lite näsblod. Mitt urin var i början på veckan jätte gult och jag trodde jag åkt på UVI men sedan läste jag på nätet att det kunde bero på för lite vätska så jag drack mer och då var urinet som vanligt igen dvs genomskinligt. Har haft ont i ryggen och lite i bäcknet men det är känns inte nu längre i skrivande stund." (Tre dagar efter noteringen). 

 

 Här kan man se hur högt livmodern drar sig upp efter varje vecka.

Jag och Jonathan har kollat mycket på barnvagnar, babysitter och andra viktiga saker som barnet behöver. Just det här med barnvagn är jätte svårt! Det är svårt att hitta den perfekta vagnen som fyller alla ens krav. Mitt krav är att den ska vara stabil, säker, hög, mysig, mörk, hjulen ska vara styrbara, snygga och stabila, liggvagnen ska vara utbytbar till en babysitter så att man lätt kan sätta fast bilbarnstolen i vagnen och man ska även kunna byta ut till en sittvagn så barnet kan fortsätta använda vagnen när den växer ur liggdelen. Har hitta några som faller mig lite inom smaken men som inte uppfyller alla mina krav, det är alltid något som saknas. Det vanligaste felet jag hittat är att den är för låg. Det verkar finns fler låga vagnar än höga. Det blir nog lättare att titta och känna efter i en butik än på nätet. Skönt att veta att man har några månader på sig.

 

 

Jag vill uppmuntra mitt barn till att vara aktiv! Hitta på mycket saker och upptäcka nya platser och träffa människor på så sätt lär sig barnet att rörlighet är viktigt, äventyrer är roligt att upptäcka och att träffa människor är roligt på så sätt ökar barnets självkänsla och har en större chans till att bli social.
Jag vill ha ett lugnt barn, som lyssnar på vad andra har att säga, delar med sig av sina leksaker, kan sammarbeta och leka med andra människor utan att vara rädd för att jag försvinner från hon/han på så sätt skapar det bättre självkänsla, tilllit till människor och en trygghet i att vi alltid finns vid han/hons sida oavsätt vad. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur jag tycker att man ska uppfostra sitt barn men då skulle ingen orka läsa och handling är självklart viktigare än ord.

Detta är av min egen uppfattning av hur jag vill ha det och önska att jag hade det. Jag menar inte att jag hade det tvärtemot för att jag minns ju knappast hur jag själv kände vid så ung ålder men av egna uppfattning utifrån vad jag anser vara det bästa lärosättet, är detta. Min kunskap bygger på kurserna psykologi A och B, egen läran som tex olika program om barn och min syn på samhället. 

 

 

 

 

Idag är jag i graviditetsvecka 16, så roligt! Tre veckor kvar till ultraljud ♥ 

 

Kommer jag att amma våran bebis? 

 

Jag kommer att försöka amma våran bebis främst för att jag tror att det gör att man skapar ett speciellt band men även för att barnet får ökad immunförsvar och för att jag kan tänka mig att det är mysigt men skulle det vara så att det inte funkar, att mjölkproduktionen inte kommer igång ordentligt så ska jag fortsätta försöka med hjälpmedel och om det ändå inte går eller gör för ont så skulle jag inte blir sur på mig själv för att jag inte fick amma, visst det skulle varit ledsamt först men jag tror nog att jag snabbt skulle inse att med ersättning så är det minst lika mysigt och speciellt. 

 

 

Jag kan tänka mig att amningen kommer kännas rogivande när man väl får igång den och att det är skönt med en lugn stund tillsammans som dagens slut. Men givetvis vill jag ha det så jämställt som möjligt men eftersom att vi mammor är skapade till att amma så vill jag gärna försöka, det handlar om högst 1 år sen kommer Jonathan få vara minst lika delaktig i allt annat såklart och vissa dagar så kommer det nog bli så att jag får pumpa ut mjölk och då får Jonathan chansen att ge flaska med ungefär samma känsla som mig. Och man vet aldrig hur länge amningen kommer fungera för mig och barnet men för mig är det viktigt att iaf försöka få det att funka för jag vill verkligen amma.

 

 

• Jonathan vill att barnet ska heta Ryan eller Tyler om det blir en pojke och Jessie om det blir en flicka.

Problemet för mig med det är att jag känner och umgås med två stycken som har en pojke som heter Ryan och Tyler låter för engelsk för min smak men kan funka och Jessie heter min storasyster.

 

• Mina favoriter är Alina,Keela, Alenia, Natali eller Viola om det blir en flicka och Lincoln, Milian, Norbel, Tian, Noe, Nilo ,Nilan, Colin och Noel. 

Problemet för Jonathan är att hans lillasyster heter Natalie och Viola heter jag i mellannamn och Lincoln gillar han inte för att han blir påmind om bilen lincoln.

 

 

 

Det är mycket som händer i min kropp som bara jag kan känna och det är väldigt påfrestande, tänk man tillverkar ju ett helt nytt liv med organ, nervsingaler, massa celler osv. Det är riktigt häftigt då man tänker på det, att två människor kan skapa en helt ny människa dock är det tyvärr kvinnan som får vara med om den fyskiska och psykiska processen. Men tillbaka till hur det påverkar mig. Det är svårt att förklara hur jag mår, det är många ggr jag försökt förklara för Jonathan hur jag mår men det går inte. Man känner som inte igen sig själv, gråter för minsta lilla och kan ibland känna en stor lycka inom mig. Jonathan bara skrattar åt mig men det är inte alltid han tycker det är roligt särskilt inte när jag mår illa och blir på dåligt humör. Det har uppstått mycket bråk men för varje bråka så förstår han bättre vad han ska undervika. Alltså jag kan ibland bli sur bara för att han pratar med mig när jag mår illa haha. Ska bli roligt att skratta åt det här då graviditeten är över men just nu så är det inte roligt. Allas graviditeter är olika och min har varit jobbig främst pga illamåendet och humörsvängningarna. Om man är trött, stressad eller tom i magen mår man ofta mer illa. Kan hålla med! Men för mig så ökar illamåendet på kvällen innan jag ska lägga mig, usch så dåligt jag mår! Det måste bero på att jag är trött men det leder till att jag får svårare att sova för att det känns som att man ska spy när som helst. Det sägs att man ska börja må bättre när man kommit in i andra trimestern och det stämmer faktiskt men illamåendet just nu som bara kommer på kvällen är fruktansvärd!