Dagens fråga

Hur förbereder jag mig som mamma och hur vill jag uppfostra mitt barn?
 

Vi kvinnor som går igenom en graviditet har lättare att förbereda oss än män eftersom att vi under 9 månader går igenom en stor förändring inom oss själva. Att vi ständigt måste gå upp på natten för att kissa har inte bara sina nackdelar utan vi hinner på så sätt att förändra våra sov / aktivitetsmönster. Våran sömnkvalite försämras ju också och det har ju med att vi förbereder oss för att vara lättväkta sen när bäbisen dyker upp. Hur svårt det kommer bli när barnet kommer har vi ingen aning om eftersom att alla bebisar är olika. Vissa kräver mer än andra. Men kan ni tänka er hur underbart bäbisen har det just nu? Min kropp ger den allt den behöver. Livmodern är fantastisk! Den är utformad för att uppfylla barnets alla behov: ljuset och temperaturen är perfekt, ljudet är aldrig för högt, sömn och mat kommer automatiskt och alla rörelser är mjuka tack vare vätskan. 

Det är många gånger jag funderar hur jag vill vara som mamma. Man brukar alltid relatera till sin egen barndom och därefter brukar man alltid leta rätt och fel som sina föräldrar gjorde. Det har jag gjort och jag har kommit fram till att jag vill vara lika kärleksfull och go som min mamma fast ännu bättre. Man sätter väldigt höga krav på sig själv innan föräldraskapet men sen när man väl blir föräldrer så brukar dom flesta krav av ta och man ger tillexempel godis till barnet trots att bestämt sig för att inte göra det. Man brukar prata om dom där hundögonen som barnen har. Det är svårt att inte låta dom få som dom vill för man vill dom ju inget annat än gott men ibland måste man vara hård för det gynnar dom mer i slutändan än att dom alltid får sin vilja igenom.
 
Jag kommer vara väldigt pyskologisk i mitt tänkande när det gäller uppfostran.
Jag vill vara en rättvis mamma som ger barnet vad den förtjänar och tilldela guldstjänor och hylla när den gör något bra. Jag kommer alltid prata med en lugn ton trots att barnet gjort fel. När mitt barn har gjort något dumt kommer jag ställa mig på samma nivå som barnet och prata med en allvarliga ton och pecka upp med ringfingret för att yttligare visa att det den gör är fel. Det är viktigt att inte skrika för det är inte meningen att barnet ska vara rädd för oss utan det ända vi vill är att bli respekterade och sätta gränser. Jag kommer inte ge barnet så mycket söta drycker/kakor förän barnet är minst 2år. Godis går bort till 3-4 års åldern. Chips går bra, även popcorn. Anledningen till varför jag vill undervika söta saker är för att det endast innehåller socker vilket får tänderna att förstöras och vet inte barnet vad godis är så kommer den aldrig sakna det heller. 
Jag vill uppmuntra mitt barn till att vara aktiv! Hitta på mycket saker och upptäcka nya platser och träffa människor på så sätt lär sig barnet att rörlighet är viktigt, äventyrer är roligt att upptäcka och att träffa människor är roligt på så sätt ökar barnets självkänsla och har en större chans till att bli social.
Jag vill ha ett lugnt barn, som lyssnar på vad andra har att säga, delar med sig av sina leksaker, kan sammarbeta och leka med andra människor utan att vara rädd för att jag försvinner från hon/han på så sätt skapar det bättre självkänsla, tilllit till människor och en trygghet i att vi alltid finns vid han/hons sida oavsätt vad. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur jag tycker att man ska uppfostra sitt barn men då skulle ingen orka läsa och handling är självklart viktigare än ord.

Detta är av min egen uppfattning av hur jag vill ha det och önska att jag hade det. Jag menar inte att jag hade det tvärtemot för att jag minns ju knappast hur jag själv kände vid så ung ålder men av egna uppfattning utifrån vad jag anser vara det bästa lärosättet, är detta. Min kunskap bygger på kurserna psykologi A och B, egen läran som tex olika program om barn och min syn på samhället. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0