Tankar kring träning

Jag har alltid varit en aktiv person och tyckt om att röra på mig mer eller mindre. Förut hade jag nästan ingen annan fritid än att träna. Hela min dag gick åt att motionera/cykla/springa ute, göra olika övningar eller springa på löpbandet. Jag åt ytterst lite. Skippade kolhydraterna så gott det gick och åt regelbundet med mycket frukt och grönt. Jag vägde som minst 61 kg vilket är lite mindre än normalt för mig med tanken på min längd och kroppsbyggnad. Jag minns att många tyckte att jag gått ner för mycket så då försökte jag tagga ner på träningen och åt mer vilket resulterade i att jag tillslut tappade motivationen och gick upp igen. Jag tycker att jag mer ser hälsosam ut än för smal men folk var väl bara inte van med att se mig sådär. Mer muskler hade väl inte skadat.

Det handlar om att hålla sig på en stabilnivå för att inte tappa motivationen och ge upp eller gå ner för mycket. Jag hade som mål att gå ner till 58 kg men egentligen handlade det ju bara om att trivas med sig själv och det sitter djupare än man tror. Det sitter i själen, inte i kroppen. Det har jag förstått så här i efter hand och kommer ta med mig det till nästa gång jag tar träningen på allvar, vilket jag vill säga kommer bli efter graviditeten.
 
Genom att träna mår man bra dels för att det utsöndras endorfiner men också för att man känner att man gör något bra, man kan prestera i något. Det bidrar mycket till humöret och livsglädjen. Det farliga med träning är att man oftast gör det för att bli smalare, genom att följa ett ideal för att man tror att man ska må bättre genom det, bli mer accepterad eller få bättre självförtroende. Det är det som gör att man aldrig känner sig nöjd, att trots man lyckas gå ner dom där 5 kg så trivs man ändå inte med sig själv. Man är inte nöjd med det man ser i spegeln. Det är då man borde förstå att det inte sitter i vikten utan i sin självkänsla.
Alla har olika kroppar. Man kommer aldrig se hur som den man vill. Det handlar om att bara acceptera det, göra det bästa med sin egen kropp. Man brukar säga att man ser att någon mår bra då personen bygger muskler istället för bränna fett. Folk är rädda för att bygga muskler för att vi vill se så slanka ut som möjligt och det måste ju främst bero på alla dessa tunna modeller som knappt har 10kg muskler på kroppen utan endast ben och fett. Det är inte hälsosamt någonstans och det förstår vi säkert men ändå strävar vi efter det. Varför! Jo samhället förstör våra hjärnor genom alla dessa ideal som vi blir trakasserade med. Vi föds egentligen neutrala men det är alla dessa påfrestningar i livet som gör oss svaga och mottagbara. Det handlar om att hantera och acceptera det vi inte kan förändra. Det vackrast som finns är egentligen en person med bra självkänsla. Man kan se om någon har en bra självkänsla för dom ler mycket, har en bra attityd, visar omtänksamhet och är nöjd med sitt liv. En självkänsla är väldigt svår att förbättra för den kommer från barndomen, det kan ta några år att förbättra den men det går. Självförtroende är däremot mycket enklare att förbättra, men problemet med den är att självförtroende kommer och går beroende på vilken situation vi befinner oss i. Hur trygga vi är med situationen. Har man bra självkänsla så har man oftast bra självförtroende, man känner att man duger som man är och känner ingen press att se ut på ett visst sätt. Samhället stressar oss allt för mycket att vi känner att vi inte har tid att må bra. Vi måste tänka mer på att sträva efter välmående. Bara göra saker vi trivs med och tycker om för vi är värda att må bra! 
 
En kombination mellan träning och välmående gör att man mår bra och känner livsglädje glöm inte det. 
 
Bilder från 2013. Två år sedan.
 
 
 
 
 
 

 

RSS 2.0