Tiden efter förlossningen på BB
Efter förlossningen blev jag sydd. Fick två små bristningar i underlivet.
Efter det så åt vi fikat som dom serverade. Sen tog jonathan Alina och satte på hon en blöja på ett skötbord med värmelampor. Efter barnmorskan kollat vikt och längd gick vi till vårat rum. Där gav hon mig stora bindor och smärtstillande. Hon lämnade oss sedan. Jonathan och mamma turades om att hålla Alina. Jag däremot sprang på toa lite si och sådär, tömde blåsan och bytt binda. När klockan slagit morgon lämnade mamma oss för att ta bussen hem och sova. Barnmorskan kom in någon gång tidigt på morgonen och visade/hjälpte mig med amningen. Alina hade ett sugbehov men lyckades inte få grepp på tissen så barnmorsksn kom in med ett amningsskydd som idag är min bästa vän. Den ger ett bättre grepp och samtidigt skyddar mot sår och smärta vid amning. Efter ett tag fick hon grepp och sög men ingen råmjölk kom.
Jag handpumpa och kämpade i flera timmar. Min barnmorska hade gått hem för natten så massa andra barnmorskor kom in och kollade hur det gick. Dom försökte till och med själva att trycka ut genom att hårt handpumpa mina bröst. Jag var så trött eftersom att jag inte sovit på ett dygn och kände mig misslyckad som inte kunde amma Alina.
Inge råmjölk kom den dagen och jag satt ensam uppe med Alina hela dagen, kvällen och natten för att Jonathan sovde hela tiden bortsätt från dom besök vi hade. Gudmor Nazanin var först på plats för att se vårat mirakel sedan kom storebror med tjej och jonathans familj.
Då natten kom gav jag upp med amningen och försökte sova men Alina skrek ibland. Då var hon lätt tröstlig. Jag kunde inte somna för jag var så rädd att hon skulle sluta andas. Hela förlossningsavdelningen var knäppt tyst och bystert. Det ända man kunde höra var spädbarn som ibland grät från olika rum. Under natten underhöll mig iaf med att titta på Alina.
Alla måltider får vi mammor gratis. Värsta lyxen!
Barnmorskan tyckte att Jonathan kunde hämta mat till mig varje gång det serverades så han var tvungen att vakna för att hämta mat i köket till mig varje gång hihi. Det var alltid god mat även lunchen och frukosten. Det är tur att vi hade surfplattan med oss annars hade jag varit tvungen att stirra in i väggen då jag böka på med amningen.
Nästa dag kom det ytterst lite råmjölk då jag handpumpa. Kände hopp och fortsatte kämpa. Den här dagen jobbade den värsta tänkbara barnmorskan. Hon var så jobbigt. Jag kände typ för att hoppa från fönstret. Skämt osido.
Hon tvingade mig att sitta upp i sängen hela tiden för att amma trots att inget kom. Varje gång jag hade lagt mig ner för att vila kom hon in igen och tvingade mig till att fortsätta. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag behövde vila. Hade blodsprängda ögon, var yr och nedstämd trots det fick jag inte ens lägga mig ner en lite stund. Jag var nära till tårar hela tiden sedan brast det en gång hon kom in och började tjata. Nä det är typ det näst värsta jag varit med om. Jag vet att hon ville att mjölken skulle rinna till men lite överseende kunde hon ju ha.
Någon gång under dagen blev vi hämtade för en kroppslig undersökning av Alina. Hon blev godkänd. Senare på dagen "smet" vi ut och for och handlade gosaker på coop med Alina. Känslan var pirrig. Det kändes som att vi tjuvade Alina men hon var ju faktiskt våran och vi bestämde ju själva om vi ville lämna sjukhuset ett tag. Denna natt fick jag sova kanske två timmar resten av natten observerade jag att Alina andades.
Dagen efter skulle vi lämna detta förlossningsrum som nu kändes som en fängelsecell för att åka hem med lillhjärtat.
Vid kl 12 hade vi pakat väskan och städat rummet klart sedan blev vi skickade till ett rum där Alina vägdes och skulle bedömmas om hon var tvungen att var kvar eller få åka hem. Hon hamnade just och pass över strecket med sina ynka 3009gram så vi fick äntligen åka hem. Vi var så överlyckliga och stolta.
Kommentarer
Trackback
