Tisdag (igår)
Igår började morgonen på värsta sätt. Alina fick sova med oss i sängen den natten pga att hon hade svårt att somna själv. På morgonen när Jonathan åkt iväg bytta jag till hans sida av sängen pga att Alina låg så titt intill mig. Jag bunkrade upp med täcke för att hindra henne från att ramla ner från sängen. Ändå vaknar jag av ett duns och Alina panikgråter. Hon hade alltså krälat över täcket och ramlat ner. Paniken som jag känner just då går inte förklara. Jag tittar på Alina överallt för att se att hon är okej. Upptäcker att ett blå märke börjar komma på pannan. Ringer Jonathan i all hast och ber han komma hem och skjutsa oss till Aktuen. Ringer också 1177 för att ha någon som kan lugna ner mig. Ett gott tecken är alltid att bäbisar gråter direkt dom ramlat. Jonathan kommer hem fort och vi åker till akuten. Där får vi bli kvar i barnrummet ett tag innan en läkare kommer och undersöker hon. Allt såg okej ut och vi blev hemskickade.
Resterande av dagen skulle jag hålla ett extra öga på att hon beter sig som vanligt. Det som redan kändes bra då vi var på akuten var att Alina var precis som hon brukar. Lika busig, nyfiken och glad. Likaså då vi kom hem. Då älskling slutade hämtade han upp mamma och jag och Alina för att åka till stan. Mamma gjorde sina ärenden och även vi. Efter det åkte vi hem.
Kan inte förklara hur dåligt samvete jag har efter det som hände. Det är ju så vanligt att det händer men ändå känner man sig ansvarig som förälder att undvika att sånt händer. Värsta dagen i mitt liv..
Hädanefter får inte Alina sova i våran säng.
Mammas finaste lilla skatt, om jag kunde förklara hur mycket du betyder för mig! Jag älskar dig såååå!
Den här bilden tog jag då jag bytte sida. Alltså innan hon vaknade och ramlade...
Påvägen hem från akuten..blåmärket..
Kommentarer
Trackback
