Slutar amma

Idag är dagen då jag slutar amma Alina. 
Jag har sakta men säkert trappat ner mer och mer och sedan en vecka sen har det blivit 1 gång per dag. 

Det har vara väldig blandade känslor kring amningen. 
I början var det extremt jobbigt eftersom att teckniken aldrig fastnade men tillslut fick vi in en rytm och körde på den. Jag njöt som aldrig första tiden utan tyckte bara att det var besvärligt och krångligt. Alina somnade hela tiden i början så jag var ständigt tvungen att väcka hon. Ju äldre hon blev desto mer var hon vaken och åt. Vi hade en ganska bra amningsperiod runt 3-5 månader. Efter det började Alina trotsa lite för att mjölken inte kom så snabbt som hon önska genom att vända bort huvudet och titta omkring. Då blev det riktigt jobbigt. Det tog på mitt psyke. Kunde inte amma bland folk för att hon ständigt blev störd av folket runt omkring och tittade och lyssnade på dom ist för att äta. Efter 6 månaders ålder började jag pumpa ut mjölk istället just för att hon inte åt tillräkligt och gick inte så mycket upp i vikt. 

Själva pumpandet var även jobbigt det med. Ibland gav jag hon självklart bröstet men när jag inte gjorde det så pumpade jag. Ljudet från pumpen var störande och det tog ungefär 30 min per gång. Det var dock mycket bättre än för Alina som amma i 45 min ibland. Jag har ju alltid använt amningsskydd sedan bb så Alina har ju varit van med den men jag kommer absolut inte använda en sånn till nästa barn. Den har bara krånglat. Ständigt var jag tvungen att hålla i den och diska den vid varje gång. Jag har ammat utan den några gånger men Alina blev van den stora storleken på skyddet att hon inte fick lika bra grepp utan den. Skyddet har annars varit bra att ha sedan hon fick tänder och suger hårdare men innan det kan jag tyvär inte rekomendera den.

Att amma Alina har varit underbar för det mesta och jag skulle aldrig byta ut det mot en flaska. Aldrig! Jag blir faktiskt känslig nu när jag ska sluta. Tanken att inte få vara nära Alina igen gör mig ledsen. Givetvis finns det ungefär samma närhet vid flaskande men det är ändå inte samma sak. Jag får tänka positivt. Att jag nu slipper pumpandet och detta ständiga matintags tvång. Att få i sig all näring. 
Nu kan jag köra hårt på träningen och kosten utan att tänka på någon annan än mig själv. Nu ska jag bli stark och hälsosam, för Alinas skull! Så att jag kan vara världens bästa mamma till mitt lilla hjärta.

Tack för den här gången! Hoppas jag upplever amning igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0