JOSEFIN

Nu känns det i kroppen att jag kommit väldigt långt i graviditeten. Det känns som att jag har en alian i magen. Hela magen vrider sig när hon rör på sig, det känns jätte obehagligt men ändå mysigt för man känner att hon börjar bli riktigt stor nu. Mina vader är vätskefyllda och just höger vad krampar i sinne på nätterna. Jag får rent ut av väcka älskling och be han massera vaden annars försvinner det inte. Det känns typ som senadrag fast värre. Det är inte skönt att vakna upp sådär. En annan grej är att jag börjar bli extremt tung. Det tar ett tag för mig att vända mig i sängen. Känner mig som ett kylskåp. Jag kan inte heller sitta för länge i bilen för ryggen gör ont redan efter 20 min och när jag ska ut ur bilen så smärtar det i bäcknet. Det är som ett tungt tryck neråt mot bäcknet. Riktigt obehagligt.

 

Jag tror att det här är väldigt vanligt i en graviditet, men jag känner mig väldigt ensam i min graviditet. Jonathan räcker inte till. Det känns inte som han eller någon annan förstår mig, vad jag går igenom, hur jag ibland lider. Det är väl inte så konstigt med tanken på att jag inte berättar då jag har ont. Jag tror jag har den här envisheten i mig, att jag inte vill framstå som känslig. Hur som helst, det är det jobbigaste just nu att jag känner mig ensam fast än jag inte är det. Gråter för ingenting,  mår illa och har en fruktansvärd halsbränna på kvällen just då jag ska sova. Jag kan dra slutsatsen att min graviditet inte är så rolig just nu. I princip allt känns jobbigt och nu vill jag bara att tiden ska gå fort.