V.20 - Halva graviditeten har gått!

 

 

Pluttis

Grattis! Du är halvvägs till förlossningen. Fostret upptar allt mer av utrymmet i livmodern och den ökade tillväxten kommer att skapa ett tryck på dina lungor, mage, urinblåsa och njurar. Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka 20. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare.

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.

Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.

Mamma

Nu känner många att fostret rör sig i magen men det kan också dröja ytterligare. Livmodern växer och magen blir större. Storleken på magen varierar från kvinna till kvinna. Jämför inte med kompisen som är i samma vecka, det är så olika. Från och med nu växer magen däremot mer regelbundet eftersom fostret koncentrerar sig på att just växa. Måttet ökar med ungefär en centimeter i veckan. Ibland kan din navel puta ut, det är inte farligt. Både den och magen åker tillbaka efter förlossningen.

Nu kan du behöva extra järn i kosten. Barnmorskan tar blodprov, oftast genom ett stick i fingret, för att kontrollera att du har tillräckligt med järn i kroppen tidigt i graviditeten. Järnvärdet testas flera gånger under graviditeten. Gott om järn finns i mörkt kött, blodpudding, ärtor, bönor och pumpafrön. Te, kaffe och mjölk försämrar upptaget av järn medan frukt, grönsaker och rotfrukter förbättrar upptaget. Vissa behöver extra järntillskott. 

Under vecka 20 får du också ett moderskapsintyg av barnmorskan. Det bekräftar att du är gravid och anger också beräknat datum för förlossningen. Intyget ska skickas till Försäkringskassan.

Pappa

De flesta börjar fundera mer på sin relation till sina egna föräldrar. Du kan kanske prata med dina föräldrar eller far- och morföräldrar för att få deras historia. Kanske får du en annan bild av dina nära när du hört deras berättelser. Du kan kanske få svar på frågor och funderingar kring din egen uppväxt.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0