Lite tankar kring min graviditet än så länge.

Under hela mitt liv har jag endast kommit i kontakt med folk som pratar om hur underbart det är att vara gravid, hur mysigt det är att ha mage och känna när bebisen sparkar, att det är en otrolig härlig och en underbar resa. Men än så länge känner jag att jag inte riktigt kan slappna av och njuta av min graviditet. Jag vet inte om det är fel på mig för jag är ständigt orolig att något ska hända med bäbisen. Mitt illamående har kommit tillbaka men denna gång är den annorlunda, jag tror att det beror på att jag är förstoppad igen annars vet jag inte varför den plötsligt dykt upp igen. Det är iaf jätte jobbigt. Som det är nu orkar jag inte ens umgås med någon, jag orkar inte va trevlig, jag orkar inte ta tag i saker som jag borde. Varför är det ingen som vågat berätta baksidan med att vara gravid för? Är det för att det är en skam att göra det? Även fast jag mer än allt önskar detta barn så vill jag samtidigt känna igen mig själv och må bra. Och jag kan säga att jag kan gå igenom detta flera gånger för att få mitt barn! Det jag vill säga med detta inlägg är bara att jag har svårt att njuta även fast jag så gärna vill det men som ni säkert vet och inte får glömma är att alla graviditeter inte är förjävliga och jag tror säkert att det bara blir bättre och bättre ju längre gången man är. 

Sen ultraljudet då jag fick veta att moderkakan ligger på framväggen och att jag kanske kommer känna sparkarna senare har jag slutat känna på magen efter livsstecken. Jag vet att bubblande och sparkar har helt olika betydelse men någonting i mitt huvud bara talar om att det jag känt tidigare måste varit falskt även fast jag vet innerst inne att inget organ inte ligger så långt ner förutom livmodern. Mycket tankar som spökar och google har inte gjort det bättre! Längtar tills nästa ultraljud då jag får se plutten igen och längtar även tills jag känner sparkar regelbundet så jag kan känna livstecken hela tiden. ♥
 
När jag låg i min mammas mage sög jag på tummen, det skulle varit roligt om mitt barn tog efter och gör det också:)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0