JOSEFIN

Har varit på begravning idag med mamma för att ta förväl av Danne. Många tårar kom från mina ögon, det var så himla jobbigt att vara där! Trots att jag inte kände han så väl så gjorde det ändå så ont att se familjen, släkten och vännerna må dåligt. Just för att deras vän, bror,son eller kusin lämnat ett så stort tomrum! Ett tomrum som alltid kommer finnas i deras hjärtan. Jag sörjer med dom! Det gjorde det inte bättre då jag minns tillbaka när jag och min familj förlorade pappa. Från den dagen han gick bort till idag så saknas någonting i vårat liv, någonting som ingen kan fylla, någonsin!

 

Varför är livet så orättvist?! Ingen ska behöva vara med om sånt här, ingen! Varför ska fina personer dö så tidigt, folk som faktiskt förtjänar att leva! Det är orättvist! Men vi alla kommer dö förr eller senare för ingenting varar för evigt.

Känslan när någon så nära dör...ja, jag minns den känslan än idag. Man kände sig maktlös, förtvivlad och lurad. Det var som att vakna upp i en helt annan värld, en värld utan dig. Saknaden och tomheten uppstod då du rycktes bort så obegripligt plötsligt för tidig i livet. Nu har man lärt sig att hantera smärtan och saknaden genom att utgå efter orden Tro, hopp Och kärlek !

 

Tro - att du vakar över oss, ser oss och finns bland oss.

Hopp - att det är möjligt att vi en dag kommer ses igen. 

Kärlek - att man har minnen kvar av dig och att folk än idag stöttar en och tar hand om varandra.

 

Daniel har nu lämnat djupa spår efter sig och så som vi alla uppfattat han så var han en person som spred mycket glädje och ville alla väl. Nu plötsligt är han borta och  folk kommer minnas han med både skratt och glädje. 

Daniel, må du finna frid i döden och tack för all kärlek och omsorg du gav..